jorunnlavonius!

korallrev, kulter och rave

Jag är dålig på att blogga när jag reser, det finns så mycket annat att uppehålla sig med och förresten så mycket intryck och erfarenheter att smälta hela tiden att jag hellre skriver dagbok eller skickar mejl till vänner.

Tråkigt nog drabbades jag av förkylning för ett par dagar sedan. Det är otroligt att jag varit på resande fot sedan september och klarat mig undan alla flunsor som hotat. Den här gången gjorde min sömnbrist att jag inte klarade mig lika bra, men å andra sidan innebar det att jag legat i sängen och kollat youtube hela dagen - inte så pjåkigt som omväxling egentligen.

Öknen blommar den här tiden på året och jag är förvånad över att se de sandklädda kullarna (som jag är van att se dem) helt plötsligt stå i blom. Be'er Sheva var bara sten och sand förut, nu är det helt grönt. 

Jag har varit så länge i Israel nu att jag glömmer bort att jag är turist här. Merparten av mina vänner är israeler och uppehåller sig med jobb och skola. Jag hoppar runt mellan olika städer och platser under veckorna och på helgerna finns det ofta någon fest att gå på. Dessvärre är trance svinstort som musikgenre i Israel och det är inte riktigt min grej, men jag har hängt på några rave ändå. Fördelen är den att på trancerave kan man ta låtsas vara syraspejsad och därmed gå bärsärk på dansgolvet (marken) - av technoelitismen finns det inget. Och när jag inte är på knäppa naturfester får jag stampa techno och deep house i Tel Aviv, där finns många bra klubbar. The Block, Alphabet, The Breakfast Club - "the big three". Som min första helg i Tel Aviv, då såg jag Mind Against på The Block!

]

Förra veckan hittade jag av en slump en holländsk tjej på couchsurfing och vi bestämde oss för att ta en kaffe i Tel Aviv. Och sedan dess har vi gjort grejer ihop de flesta dagar. Nikki är jättegullig. Hon jobbar som konstterapeut, som vegansk kock och yogalärare. Hon har bott i djungeln i Sydamerika i ett år och pratar en massa om pachamama och meningen med allt. I söndags gick vi på acroyoga med Ziv, och sedan hade vi en liten bday-gathering för  min kompis Gil. Dagen därpå bestämde jag mig hastigt och lustigt för att följa med Nikki på ett äventyr söderut, fast jag egentligen var på väg till Tel Aviv för att skriva ett reportage. Sagt och gjort, vi liftade från Be'er Sheva till Mizpe Ramon - en av mina favoritplatser i Israel. Jag har varit så länge i Israel nu att jag hittar gemensamma bekanta med de flesta jag träffar, känns det som. En av killarna som plockade upp oss kände värdfamiljen jag bodde hos mina första veckor i Israel.

I Mizpe Ramon höll Angela en contact improvisation workshop. Jag älskar att låta mig själv frossa i hippieaktiviteter och new age-mumbo jumbo - det är ändå rätt långt från personan jag har där hemma och det är härligt att helt få släppa förväntningarna på mig själv. Angela var också en couchsurfer hos Ziv och Daniel för ett år sedan och blev kvar precis som jag och det är så vi känner varandra. Vi överraskade henne på workshopen men fick sedan följa med hem till henne och sova på hennes soffa - efter att vi tagit en öl med en hippiefarsa som pratade om lek och dans och galenskap.

 

Det blev en kort natts sömn. Dagen därpå ringde väckarklockan 04.45, vi ville se soluppgången över ökenkratern. Vi hade frukost över världens galnaste soluppgångsspektakel och lyckades på något jäkla sätt lifta till ett vattenhål mitt i öknen efter oerhört vaga instruktioner av Angela. Vi hittade rätt, hur har jag ingen aning om.

Nikki ville åka vidare mot Eilat och jag skulle egentligen åka upp till Tel Aviv för att göra reportaget, men magkänslan sade något annat. Det är härligt att kunna leva efter intuitionen, att alltid vara flexibel i all form av planering. Eller att helt enkelt inte planera alls utan bara hoppa på alla möjligheter som uppenbarar sig. Det är vad jag älskar mest med the traveler's lifestyle. Alltså ändrade jag planen om att göra ett resereportage om Tel Aviv (det finns ju hundra tusen redan så egentligen var det lika bra) och bestämde mig för att i stället skriva om roadtripen söderut. Och således kunde jag hänga på Nikki!

Vi stannade till på kibbutzen Neot Smadar som jag hört mycket om. Det är en mytomspunnen plats, av många kallad kult, det är klart man blir nyfiken. Neot Smadar har ett konstgalleri i form av ett rosa palats och så gör de egna viner. De har en hel del besökare så särskilt mystiskt var besöket inte men det var ändå rätt kul att besöka den plats som jag varit nyfiken på så länge. Vår tyska chaufför blev också nyfiken när vi berättade om våra planer, och hängde på oss. Och sen åkte vi alla tre och lunchade tillsammans. Han var en mycket märklig men snäll man. Det märkligaste av allt var att när vi slutgiltigt sagt hejdå efter flera timmar tillsammans (och en inbjudan till hans familj i Frankfurt) visste vi ännu inte vad han hette. Och kanske var det ett medvetet beslut att inte fråga heller. Tanken på att tillbringa en halv dag med någon man aldrig lär se igen, utan att ens veta namnet på personen, kittlar mig.

Vi fick skjuts med en egyptisk man den sista vägen till Eilat. Han skulle åka hem till sin familj i Kairo efter sex månaders jobb i Tel Aviv. Människorna man möter på vägen gör det alltid värt att lifta framför att ta bussen, även om pengarna man sparar är marginella.

I Eilat ramlade vi av en slump in på en svinfin bar med utsikt över delfiner som lekte i Röda havet. Och där satt jag och jobbade tills jag fick sällskap av en uppmärksamhetstrånande kisse (kolla hur gulligt den envisades med att krama om mig) och tills vi hittat en couchsurfing-host som kunde ta emot oss. Så åkte vi hem till en helt knäpp mexikansk kille som satt uppe och rökte gräs hela natten med sina vänner  - i en etta. Jag och Nikki kunde som tur var sova igenom hela spektaklet för vi var så trötta.

Dag tre av vårt roadtrips-äventyr åkte vi till stranden och snorklade. Vilken jävla magisk upplevelse det var. Jag har aldrig snorklat förut och hade först - rätt mycket - panik, dels av det faktum av att man andas astmatiskt tungt  och dels av att omges av diverse okända vattendjur, från såna dödliga spikbollar ni vet till gulliga clownfiskar. Men när mitt huvud gett upp kampen om kontroll äntrade jag ett extatiskt meditativt tillstånd. Jag blev ett med alla regnbågsfärgade fiskar, ålar och korallrev, sårbart flytandes utan kontroll.

Mot kvällskvisten varvade vi liftande med bussar och jag lyckades ta mig till Be'er Sheva där jag legat däckad i sängen i nära på ett dygn. Så glad men så trött. Vilket äventyr det var, den här veckan.

15 mars 2018 17:31 | resor |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas