jorunnlavonius!

tre månader

Den första november landade jag på flygplatsen utanför Tel Aviv med en adress till en kille jag hittat via couchsurfing. Jag hade aldrig couchsurfat men nog varit sugen på det länge - hursomhelst var jag svinnervös över att sova hos två främmande män. Kanske är det också korkat att ha sådan tillit till främmande män(niskor), men det är nog väl värt det när man tänker på vart det kan ta en.

Ohad mötte upp mig på Rotschild boulevard. Året runt ser man människor sitta på parkbänkar och filtar i allén på Rotschild drickandes kaffe, spelandes musik, ätandes street food från ett av alla matställen som kantar boulevarden. Han bodde i andra ändan av boulevarden, i en ljus lägenhet på fjärde våningen. Konstböcker, vinylspelare, vi hade mycket att bonda över.

I tre nätter bodde jag hos Ohad och Matan. De visade mig den bästa maten Tel Aviv har att erbjuda (shakshuka på Binos, mellanösterländska röror på Port Sa’id) och tog med mig på några av de mest ökända technoklubbarna - The Breakfast Club med sin intima stämning och rökiga dansgolv, The Block med sina imponerande ljudsystem och elitistiska crowd. Den gången såg vi Mind Against på The Block - vilket gig. När jag sedan kramade Ohad och Matan hejdå trodde jag nog inte att vi skulle ses igen, jag skulle ju inte bli i Israel så länge.

Men jag åkte vidare från Tel Aviv till Ezuz, en liten konstnärsby i öknen invid egyptiska gränsen där jag hade en Workaway i en judisk familj i ett par veckor. Sedan skulle jag tillbringa några nätter hos Ohads barndomsvän i Be’er Sheva, jag hade fortfarande siktet inställt på Palestina, på västbanken, det var ju dit jag skulle åka från början egentligen var det tänkt, det var därför jag flög till Tel Aviv. Men Daniel och hans roomies Zak och Ziv var för härliga, så två nätter blev elva. Jag fick träffa deras vänner, göra akroyoga, gå på fest. Och sedan dess har det löpt på så här. Ziv rekommenderade mig en kibbutz i söder, Samar, en anarkistisk oas i öknen, och där har jag också hängt en hel del, fått goda vänner.

Jag var hemma på Åland en sväng för att fixa visum men nu är jag alltså tillbaka, fram till sommaren är jag här. Häromdagen fyllde Ohad 28 och igår firade vi med buller och bång. Jag tog med mig en holländsk tjej jag träffat genom couchsurfing samma dag, på något sätt var cirkeln sluten.

Och nu försöker jag bara få det mesta möjliga ut av min för begränsade tid i Israel. Jag lär mig lite hebreiska, liftar med främlingar (bara för att magin finns i det som är läskigt), övar mig i att leva i kärlek och acceptans i en miljö där jantelagen är ett okänt och främmande fenomen. Känner mig hemma här och får kanske mer bekräftelse för det än vad som egentligen är bra för mig - varje gång någon kallar mig "Israeli" blir jag lite mer mån om att stanna, trots att ingenting varar för evigt och hur tråkigt hade det väl inte varit annars.   

9 mars 2018 17:29 | resor |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas