jorunnlavonius!

en grå onsdag

Det smärtar i bröstet idag.

Att välja kläder från en stökig garderob gjorde ont. Att Bibi Netanyahu vann valet i Israel gjorde ont (han har suttit i tjugotre år redan och bedriver väldigt palestinskfientlig politik).

Jag tog cykeln till andra sidan stan för att hjälpa nya bekantskaper stöka i trädgården. Det är så jobbigt det där med att lära känna nya människor när man känner sig ensam. 

Jag kan inte skriva längre. Börjar om och raderar, omformulerar. Känner mig verbalt förstoppad. Jag, som alltid tänkte att jo men att det där skrivandet och jag blir nog en bra kombo, skriver mindre för varje år. Kommer inte längre undan med tonårsromantiska klyschor och har helt tappat greppet om estetiken. Hur orkar folk? Hur orkar de ägna sig åt det kreativa när det är en sån jävla kamp?

Jag har en dålig dag. Kanske är det mensen som färgar omvärlden asfaltsgrå fast våren är i full blomning och jag får ganska mycket kärlek och uppskattning av alla möjliga. Kanske är det tristessen som kliar under skinnet. Eller frustration över att inte vara till någon nytta, rädsla att det inte "blir något" av mig. 

Jag känner igen den här hopplösheten. Sist jag kände så här var när jag precis flyttat till Samar. Jag tror att det är ruckad inre balans och förändring som spökar med mig. Varför vill jag alltid ha förändring ända tills den kommer, och sen känns den så förbannat svår att deala med?

Jag blir inte klokare idag hur jag än vänder och vrider på saker. Men ibland är det så. Ibland är det jävla svårt att veta vad som är upp och vad som är ned och vem är det som är en idiot egentligen, jag eller den andra, och är jag för slapp eller för hård med mig själv och ska jag vänta eller agera. Jag går och lägger mig nu och läser. Och hoppas att allt känns lättare imorgon. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas