jorunnlavonius!

Kategori: film, musik, litteratur

down by the Sauna-festivalen

Gud hörni! Det där med att arrangera en egen festival är så jäkla fett. Nu är det ganska precis ett år sedan min och Ottos festivalbebis kom på tal för första gången. Vi tyckte helt enkelt att idén var för bra för att inte förverkliga. På Åland finns nämligen flera asduktiga musiker, men intresset för dem och uppmärksamheten de får är blygsam. Då tänkte vi att festival + lokala artister är både affordable och säljande. Lägg på den här på Spotify så ska jag berätta:

Hur gick vi till väga? När vi satte oss ner för ett första planeringsmöte diskuterade vi längden på festivalen, tidpunkt, vilka som möjligtvis skulle kunna spela och budgetplan. Sedan började vi höra oss runt med lite artister och musiker för att se om någon över huvudtaget skulle nappa på idén. Faktum är att vi fick prioritera de vi helst ville boka på listan vi gjort upp, vi skulle inte ha fått in alla på en två dagars festival + förfest.

För att finansiera det hela hörde vi av oss till Nordens Institut på Åland, Mariehamns stad och diverse företag. Vi hade ett rätt vinnande koncept tyckte vi. Målet med festivalen var att locka nya människor till Pub Bastun, vår alternativa musikpub, och skapa en mer tillgänglig musikscen på Åland. Inspirera folk, främst unga, till att börja spela. På torsdagen, som var festivalförfest, ordnade vi en "rookiekväll" för unga oetablerade musiker. Under resten av festivalen försökte vi blanda så gott vi kunde med olika musikstilar och målgrupper. Men det är klart att festivalen präglades rätt mycket av vad jag och Otto själva ville se.

Det kanske inte är så många läsare som vet om att jag är fett musiknördig. Jag blir helt lyrisk när jag får prata med folk som delar mitt intresse. Kan liksom prata i timmar om fenomenet.

Inför festivalen skulle det självklart fixa en massa praktiskt också. Annonser, affischer, reportage och banderoll på stan. Det grafiska sköttes av My Longley, en ålänning som går på Konstfack. Tack fina My!

På balkongscenen spelade jag, Norah och Tobias.

Soligt, fint och öligt.

Peter Hägerstrand och Nicklas Lantz fick agera publikdragare för den äldre generationen. Nicklas är en typisk åländsk kulturpersonlighet som gör kringresande enmansteatrar och spelar in skivor och har sig. Peter är en asduktig musiker som hyllats en massa i Svenskfinland. 

Julia Clara hade en fin avskalad innespelning. Det går visst jättebra för henne nu. Intervjuer i GAFFA, spelningar i Berlin och topplistor på Spotify. 

Båda kvällarna avslutades med elektropop.

I Birdpeople frontar min storebror. Han är så jävla jävla duktig. Är så himla stolt.

Lördagens sista spelning och festivalens avslutning var så himla flippad. På scenen stod Existensminimum som är läskigt duktig.

Ja, men ni ser ju hur flippat det var.

Tack alla ni pinglor som hjälpte till att ordna detta! (Det allra bästa är att det snart är dags att börja igen). Puss och hej från Bryssel!

"här, i en värld där allt var omvänt, där man ägde i stället för att hyra, investerade i stället för att låna"

För någon månad sedan läste jag Ett liv för lite av Kristofer Ahlström. Om du mot förmodan missat denna omtalade pärla, får du här flera skäl till att spatsera till biblioteket/närmsta bokhandel med en gång:

Ett liv för lite handlar om en svensk familjs öde från femtiotal till nutid. Boken kritiserar normer, klasskillnader och standarder, men framförallt skildras den tyngsta sorgen. Om att förlora sig själv. Om att förlora en familjemedlem.

Historien berättas av en utomstående jag-person. Det tredje syskonet, som inte överlevde förlossningen. Men som ändå är ständigt närvarande under Caroline och Davids uppväxt. Trillingen får stå för tryggheten, hemmat.

David är inåtvänd och känslomässig, medan Caroline har drömmar och ambitioner. Ändå står de varandra närmast i världen. 

Men deras olikheter ska en dag skilja dem åt.

Caroline nästlar sig in i den trygga medelklassen, tvåsamhetsnormen. Hon gör allt för att glömma sin brokiga uppväxt - fadern vars firma aldrig gick runt, modern som kedjerökte cigaretter. Och så David, mobbad, utsatt, skör. 

Fast någonstans under ytan gömmer Caroline en känsla av utanförskap. Av att inte passa in i det trygga, vanliga. 

Och själv söker David en egen mening. Han vill rädda världen. Ta hand om alla udda, svaga.

Språket är svindlande vackert på sina ställen, men ibland lite opersonligt tycker jag. I vissa stunder skriver Kristofer Ahlström som alla svenska prosaförfattare före honom.

Men ändå. En sorglig historia om en familj som slits itu och sedan, försöken att lappa ihop den. Av mig får Ett liv för lite 4 av 5 veggokorvar. Läs den. 

down by the sauna

Hej! Ni missar väl inte denna kanonbra festival jag och min kompis Otto ordnat inför sommaren?

(Jag:) (Otto:)

Konceptet är enkelt: vi har bokat våra bästa åländska musiker/artister/band. På stället kommer serveras vegankäk, köttismat och godis. Och läsk, kaffe, öl såklart! Våra förhoppningar är att många ungdomar vågar söka sig till Pub Bastun trots att man kanske inte är särskilt insatt i den åländska musikscenen. För det är fan grymt att dansa till Leo med lådan!!! Glöm inte det. 

Vet ni vad jag tycker att ni bör göra nu? Klicka på bilden och lyssna på Montesumas eminenta demo Sister Soul. Sen klickar ni här och gillar DBTS facebooksida. Pepp!!

anttilakonserten

För en dryg vecka sedan spelade Kristian Anttila på vår hemmapub, Pub Bastun. Där borde alla hänga mer tycker jag.

Kristian spelade ett dunderfint akustiskt soloset. Sådär så att alla i publiken satt tysta, trollbundna.

Och så vandrade han runt i publiken och sjöng.

Satte sig ner bredvid Otto och spelade. Otto blev glad tror jag.

Och så var han så jäkla trevlig och nice att hänga med.

Vi gjorde en faceswap, jag och han.

Sedan hängdes det med nice människor på Bastun i någon timme till.

Mina twins från Helsingfors var och hälsade på. Blev så glad och varm i hjärtat av att se dem<3

Albin, Fredrik och Norah var också där såklart.

Stella och Amanda.

Och Nora och Sean!

Sedan hängde vi med Anttila till Indigo och drack drinkar och shots och dansade. Sedan åkte jag hem och packade utan en enda timmes sömn innan jag tog morgonbåten till Sverige. Jag är i Frankrike i veckan nämligen, därför är uppdateringen lite lägre. Hörs. Puss på er.

vad jag köpt på sistone

Hej! April månad har gått till ända och någonstans har ju lönen gått verkar det som. Ungefär såhär tror jag:

Mariehamns bokhandel hade rea och jag passade på. Har halkat mer och mer in på vegansk mat på sistone, så det var klart att det var dags att köpa sig en vegansk kokbok. Välkommen till Vegoriket heter den, och jag har inte lagat något ur den än men allt ser fantastiskt ut.

Andra böcker jag köpte: Kris av Karin Boye, Ett liv för lite av Kristofer Ahlström (läs den!!!), Att föda ett barn av Kristina Sandberg och Kejsarn av Portugalien av Selma Lagerlöf som jag tänkt läsa i flera år. Nu får jag inte köpa böcker förrän oktober minst tänker jag, så jag hinner läsa igenom allt detta eminenta + alla mina födelsedagsböcker.

Skor har jag också köpt! I två omgångar! Det vänstra paret stod ensamt på HM:s hyllor så det norpade jag illa kvickt!! Det högra paret fyndade jag för tio euro på Emmaus till min födelsedag. Och det var vad jag gjorde för att gynna konsumtionssamhället i april ungefär. Annars har jag köpt: lite smink, en svart off-shouldertröja och en tight svart kjol. Frukt och läsk och vin och annat nödvändigt. Puss!

new musik, don't stop

Fredag! Ikväll ska jag banne mig äta kanelmandlar å kolla film. Vad ska ni göra? Helgen till ära bjuder jag på en spellista med bästa nya musiken Norden har att erbjuda just nu: från Österbottens platta åkerlandskap till isländska vulkaner, från Stockholms dunderhippa workspaces till finskt postpunkigt.

I helgen ska jag fira Anna som fyller arton, sova länge och kanske klappa en häst eller två. Fan va fint med ledighet! Puss!