jorunnlavonius!

Kategori: tillbakablick

2018 Recap

2018 lider mot sitt slut och trots att jag inte bloggat det senaste året ville jag ändå summera året, för det är något jag gjort varje år sedan tidernas begynnelse förutom i fjol. 

Det här gjorde jag 2018 som jag aldrig gjort förut.

Jag uppfyllde en gammal dröm och flyttade utomlands. Jag har lärt mig (nå, åtminstone lite grann) ett nytt språk, anpassat mig till en annan kultur och fått vänner på en annan del av jorden. Själva flytten var i och för sig rätt oplanerad och det nya hemmet i en så kontroversiell stat som Israel, men kärlek har inga gränser (bokstavligt) :)) Så utöver allt det ovanstående har jag också fått lära mig hur det är att bo i en krigszon och hört livshistorier från muslimer, ortodoxa judar, sekulära palestinier, sekulära judar, folk som inte bryr sig ett skit, folk som kastar sten. 

Jag hade ett kontorsjobb för första gången, på tidningen. Jag firade typ samtliga judiska högtider för första gången. Jag såg en skorpion. Jag sov under bar himmel. Jag åt mat enbart från naturen i fem dagars tid. Jag var på en Burning Man-festival.

Resor.

Jag har rest runt rätt mycket i Israel det senaste året, degat på stranden i Sinai i Egypten, rest hem två svängar och varit i Frankrike med min pojkvän och hans mamma. Sinai var helt fantastiskt. Tänk ökenberg ända ut till havsbrynet där korallrev i alla jordens färger tar över. 

Året i mobilanteckningar.

 

Något jag saknade.

Jag har längtat hem med jämna mellanrum, såklart. Tänker mycket på mina syskon och all den tiden som vi inte tillbringar tillsammans just nu. Och på de vänner som figurerat prominent från lågstadiet genom högstadiet och gymnasiet. Stella, Rici och Norah som alla hör till mina allra närmaste och käraste. Jag har saknat mina yogalärare där hemma. Jag har saknat min gamla häst något oerhört av någon anledning – det är säkert två och ett halvt år sedan jag såg honom sist. Jag har saknat att göra musik med vänner.

 

Motgångar.

2018 har varit ett väldigt prövande år på många sätt och vis. Jag kände mig väldigt glad och fri i våras. Det kommer med resandet tror jag, det där med att ingen har några särskilda förväntningar på en. Men hoppandet mellan det gamla livet där hemma och det nya i Israel har gjort mig ganska vilsen tidvis. Jag har inte alltid riktigt haft på det klara vem jag vill vara. Så jag har känt rätt mycket ångest också. Speciellt i början av hösten när jag kände mig väldigt ensam och brottades med mycket mindervärdeskomplex.

Resan till Frankrike var väldigt tuff. En av mina tuffaste semestrar någonsin, kanske. Jag hade ångestattacker och förväntningarna var för höga, jag och hans mamma kunde inte komma överens, han och jag bråkade. Jag har nog aldrig varit så lättad förut när en semester tar slut. 

 

Framgångar.

Mina största framgångar är alla de motvindar jag tagit mig igenom utan att tappa hoppet. Att jag inte har försökt fly från problemen. Temat för det första halvåret blev på något sätt att öppna upp så mycket det bara gick, att frigöra mig från den dömande kraften, att prova på allt nytt som kom i min väg. Hösten har i stället varit en tid för att hitta kärnan. Att hitta det som är jag och att våga vara just det. Jag har försökt anpassa mig mindre till min omgivning och i stället stå upp för det som är rätt för mig.

Desto mer konkreta framgångar är jag inte så säker på att jag uppnått. Jag överlevde min första sommar på tidningen och hade rätt kul på vägen. Jag tog mig rentav igenom Rockoff-veckans alla lätt paniska intervjuer med bland annat Jockiboi, Anastacia och Mando Diao när jag ibland bara ville gömma mig under en sten. 

x

Bästa läsupplevelserna.

Mandarinerna av Simone de Beauvoir, Maken av Gun-Britt Sundström och To the lighthouse av Virginia Woolf var alla mästerverk. 

Bästa tv-serien.

I år såg jag äntligen klart The Leftovers med min storebror, en serie som legat och dammat på hyllan ett tag för oss. Den är så jävla mäktig.

 

Bästa filmerna.

Disturbing the Peace är en väldigt välgjord netflixdokumentär om en israelisk/palestinsk fredsrörelse som jag såg i början av året. Persepolis om en kvinna som växer upp under de iranska revolutionerna, The Breadwinner om en ung tjej i Afghanistan som måste försörja sin familj när hennes pappa tillfångatas av talibanerna (finns också på netflix) och Call me by your name var alla gåshudsfilmer för mig.

Vad jag lyssnade på.

Något sådant + en del Pink Floyd, neo soul och hiphop, King Krule, Moodymann.

Vad jag önskar att jag gjort mer.

Känner mig rätt nöjd med hur jag använt min tid i år. Kanske jag skulle ha skrivit lite mer och spelat mer musik.

 

Vad jag åt mest.

Tahini, hummus, falafel – välkommen till Mellanöstern :)) Det här året blev jag vegan! 

Något som fick mig att må bra.

Att Daniel finns i mitt liv gör mig väldigt, väldigt glad. Att bo i ett soligt land gör mig glad. Att jag gjort yoga på nästan en daglig basis sedan september. Att lyssna på min kropp har reducerat mycket ångest och kan vara ett hett tips till den som vill testa på något nytt år 2019. 

Något jag är stolt över.

Att jag vågade tro på processen. Många gånger var det inte så självklart för mig att jag skulle stanna i Israel, att jag skulle fortsätta vara med Daniel, men vi har tagit oss igenom alla svårigheter med väldigt mycket kommunikation. Mitt behov av självständighet är stort och det är svårt för mig att hänge mig till ett förhållande. Ibland ville jag bara skita i allt och gräva ner mig i en grop. Men jag är så glad att jag lyssnade till den där inre rösten som bad mig om mod, om tålamod.

Nya människor som jag träffade.

Alla de jag hänger med i kibbutzen är nya för i år. Maya, Shelly, Rogo, Sofie, Rita och Nikki för att nämna några. Fast sen igen säger det ju er som läser ingenting :--)) 

Intentioner för det kommande året.

  • Att jämföra mindre. Att våga lita på vad den inre rösten säger och inte alltid ta omgivningen som modell.
  • Gå en yogalärarutbildning. 
  • Skriva dikter. 
  • Meditera.
  • Lära mig mer hebreiska.
  • Komma hem en sväng över sommaren.

MÅNGFALD ÖVER ENFALD! eller: en berättelse om min familj

Häromdagen rotade jag igenom gamla fotoalbum. Och då tänkte jag på vilket privilegium det är att växa upp i en så knäpp och o-svenssonig familj som jag gjort. Och vad sorgligt det är att bli vuxen. Att jag långsamt blir mer och mer självständig, att jag snart flyttar hemifrån, att jag snart ska bli någon. 

Jag föddes den åttonde april på ett BB i en småstad på en ö i ett hav. Jag växte upp i en spretig, omtänksam, kärleksfull familj. I min familj tävlades det om vem som skulle få hålla ungen. Vem som skulle få ösa mest av sin kärlek på henne, den lilla. Det var jag. Jag blev större, snart för stor för famnen, och min storebror byggde lådbilar och kojor åt mig. Min syster jagade mig varv efter varv runt huset, kittlade mig tills jag storknade. Min mamma vårdade oss och huset och gården, älskade havsluften och drömde om ett utedass vid havet (det har hon nu). Huset fylldes sommar efter sommar av gäster, som den verkligaste muminidyll. Mamma välkomnade alla - finnar, fransmän, sydamerikaner, muslimer, luffare och skönsjungande norrmän. Huset fyllt av brokighet, av historier men kanske mest: av mammas kärlek och omtanke, av tacksamhet och av delat svett i trädgårslandet i solen.

Fast nog höjde grannarna på ögonbrynen när vi inte såg. Nog undrade de varför det sprang så mycket arbetslösa tonårspojkar som i flera år kämpade sig igenom gymnasiet. Unga män som hade det svårt, inte för att de led brist på intelligens, men för att livet kommer emellan ibland. För att det för vissa är tyngre att andas, svårare att stiga upp. Män som mamma och pappa inkvarterade och älskade för en sporadisk matpeng då och då. Ibland rök de ihop med min far, när för många strumpor samlats på golvet. Men ändå. Vi delade familjeband. Bands samman, om inte av blodsband, så åtminstone av ömhet till varandra. 

Nog fnyste grannarna åt att folk strömmade till vår källare på fredagskvällar, drack öl och dansade till kampsånger. Och ännu värre hade de väl tänkt om de vetat att jag innan läggdags alltid smet ner och sa godnatt när jag klätt mig i pyjamas för kvällen. Till mina syskon och deras vänner, för som jag beundrade dem!

Och visserligen är min far lika obrydd som ett barn då han hoppar naken i sjön med de lurviga benen före och hojtar: "låt dom titta!". Ingenting får honom att skämmas eller vika med blicken, och därför är det sannerligen han som ser till att det blir ordning på torpet då kollegor krånglar eller då lärare behandlar hans barn orättvist. För man ska hellre ge än ta för mycket, det är hans livsfilosofi. Och visserligen tog det alltid timmar för min mor i matbutiken när jag var liten, när hon skulle hälsa på och prata med och lära känna alla. Hur hon andäktigt tar in alla brokiga människors livshistorier, ångest, glädje, funderingar. Och visst är det tungt att leva i en brokig familjeskara ibland. Att så friskt andas in livet och människorna och berättelserna gör livet skört. Lyckan hänger på en tråd. Ibland blir man besviken, ibland är folk inte som man tänkte sig. Ibland förblindas man så lätt av sin egen naivitet, när man aldrig fått se något ont. När man alltid bara fått känna kärlek, fått höra kärlek, blivit omtyckt, uppskattad, peppad. Men jag är så förbannat glad över alla dessa människor som jag binds samman med av blodet. Och alla de som jag fått växa upp med, mammas och pappas vänner som läste sagor för mig och lät mig somna i sackosäcken bredvid när de vuxna drack vin och sjöng Evert Taube flerstämmigt. Och jag är så förbannat jäkla glad över hur vi för arvet vidare. Jag och mina syskon. Hur vi omlindar och låter oss omlindas av andra människors kärlek, hur vi släpper dem nära inpå och andäktigt lyssnar på vad de har att berätta. Så tack mamma och pappa. Tack Jakob och Jenny. Tack till mina gudföräldrar Astrid, Folke, Krisse, Robert och Birgitta. Tack Benny, Olov, Engla och alla ni andra som stod ut med att jag hängde efter er som en svans när ni ville hänga med mina syskon. För att ni alla lärt mig ett och annat om livet.

Med det sagt: Mångfald över enfald!

hästar, pussar och tårta i december

Filmer jag såg: La Môme, där de pratar snabbt på franska och sjunger Edith Piaf-sånger. En skärande vacker film om Edith Gassions liv och uppväxt och ålderdom och om att förlora varenda en som står en nära. Såg 6 years med Leo som Netflix försökt pracka på mig i månader. Och den var fint gjord och ganska ledsam men lite menlös liksom. 

Musik jag lyssnade på: Manu Chao, Ryan Adams, Beck, Amason, julsånger och Bach typ.

Saker jag gjorde: Tog ledigt från skolan en dag och hälsade på Ida och Simon med Leo. Vi åt hemlagad pizza och drack vin, pratade med Lucas som dök upp en sväng. Och sedan somnade vi alla fyra tryggt i en annans armar. Kollade på serier med Leo i horisontellt läge typ alltid om vi inte var på gymmet eller jag i skolan. Var på världens mysigaste artonårsfest hos Diana och dansade och åt kokosbollar och drack cava. Julpysslade i TIMMAR. Drack kaffedrinkar med Emma och Alexandra och jobbade på Bastun. Hade sleepover med Ida och låg och pratade till halv fem på morgonen. Åt hemlagad ravioli hos Simon, och sen dök vi upp oanmälda på någon okänds fest där jag och Ida försökte starta matkrig. Firade jul med la familia! Gick ut på långa skogspromenader. Och så var jag och red islandshäst med Leos familj! Sov hos Norah där vi spelade Galenpanna och Rappa Kalja!! Och så firade jag ju nyår såklart med ett fint gäng människor. Så ungefär. Och mina feelz: var lite trött på allt som hade mig själv att göra, bråkade mycket med mina närmaste, har hatat allt jag skrivit och skapat. MEN jag har ändå haft en jättefin månad. Och världens finaste avslutning på 2015, som faktiskt varit Året av mitt liv. Har lärt känna så mycket människor, har varit alldeles bubblig och kär, varit på resa till nya ställen och hittat en liten liten bit till i pusslet om mig. Blivit en lite bättre och klokare människa tror jag. 2016 för med sig förändringar och början på ett vuxet liv och det känns superjobbigt på ett litet sätt. Men jag tror det blir bra. Puz på er alla och låt oss ha ett himla fint 2016. Bli bättre på att ta hand om varandra och tycka mer om oss själva. 

novembersnö (inte regn!!)

Gott nytt år bästa bästa ni! Jag har haft full rulle och inte närmat mig datorn på flera dagar. FÖRLÅT för det. Jag som precis skulle bli klar med mina årsresuméer till nyår! Jag hade en himla fin nyårsafton i alla fall, hoppas att ni också hade det. Berättar mer en annan dag. Nu, november:

Filmer jag såg: Kon-Tiki (bra film med norska barbröstade snygga karlar), The Theory of Everything som skildrar Stephen Hawkings liv och hans sjukdom. Eftersom jag älskar rymden och allt som rör den, tyckte jag så himla mycket om filmen. Fast mådde så dåligt också. Så ledsamt ändå. Jag och Leo såg Saving Mr Banks eftersom han har en grej för familjefilmer (I don't. Han älskade den). Och så såg vi V för Vendetta. Och The Wolf of Wall Street! Varför har ingen berättat för mig vilken snubbig flopp den filmen är!

Musik jag lyssnade på: Mest av allt Ryan Adams, Manu Chao och The National. Också: Midlake, Ho99o9, Beach House etcetc.

Saker jag gjorde: Var på utflykt i skogen med Leos familj, hängde och pysslade på Bastun, hängde en hel massa i stallet. Drog till Hedda i Stockholm för ett Halloweenpartaj där jag kände exakt två personer (=ca 2% av alla som hängde där). Men det var ett himla spännande äventyr faktiskt. Jag tänker att det är bra att gå ur sin comfort zone och hälsa på en kompis man bara träffat en gång tidigare (och på Emmaboda!). Stekte bananplättar, repade med Norahs, Tobbes, Leos och mitt experimentella industriella elektroniska band. Skrev brev till min gudmor som faktiskt är en av de finaste personerna i mitt liv. Fast hon bor i Norrköping så vi hänger bara varannan månad sådär. Var på Iris 18-årsfest och lagade gorgonzolapazta. Det kom snö!! Åt musslor med min pappa. Fick besök av en gullig pojkvän som hade med sig en hel korg med godsaker (=lussebullar, granola etc. Puss på dig Leo). Hängde med Emma på Lemböte och kollade serier. Jag var trött i november, så himla själstrött och kroppstrött. Bråkade med mina föräldrar och orkade inte göra så mycket (fast det verkar som att jag gjorde en himla massa). Inte så bra månad om man räknar i antal bilder som knäpptes, men får jag mäta det i antal pussar i stället så var det nog en ypperligt fin månad. 

bravader i oktober

Filmer jag såg: One Day, The Reader, Skin och Like Water for Chocolate. Rekommenderar hela bunten!

Musik jag lyssnade på: Robyn, The xx, Ariel Pink, Ryan Adams, New Order, Tame Impala och Kurt Vile. Men allra mest alt-J. En himla massa alt-J.

Saker jag gjorde: Oktober är en av mina favoritmånader på hela året: den börjar i grönt och slutar i gult och rött och orange överallt. Jag var på en pangbra fest hos Channa, åt bullar med Norah och Leo, hade golvpicknick med Emmorna och Norah och en bryggpicknick med Leo och Ida. Plockade svamp och åt frukost ute. Åt finmiddagar med Leo och fikade med densamme samt Norah och Tobias på Iwa. Hängde med bästa Richard en dag när han var på Åland. Pussades i Helsingfors med min pojkvän på höstlovet. I den resan ingick: besök till Sveaborg, Kiasma, barhäng och utemiddagar. Jag var mest bara gla och pepp. Och så dansade jag på Bastun! Med mera!! 

septemberskoj

Filmer jag såg: Fargo, Teen Witch (rolig!!!), Blue Velvet (dökonstigt men coolt), Boyhood (superbra!!!) och Perfect Sense (fin!!!! men kände mig lite otrygg).

Musik jag lyssnade på: Pink Floyd, Joy Division, Beirut, Kite och Depeche Mode.

Saker jag gjorde: Ockuperade min syrras lägenhet då hon var bortrest och jag var kattvakt. Där såg jag på roliga filmer, kattgosade och lagade pasta med Ida och Norah. Emma fyllde arton och hade världens bästa 18-årsfest med lagtävlingar och The Great Gatsby-tema. Min kväll slutade i dödsångest men jag hade så roligt fram tills dess (men sen ordnade hela jag upp mig igen efter en mkt mentalt instabil sensommar! har inte haft ångestattack sedan dess!!). Längst upp till vänster jag och två av mina bästa grls som sprang topless runt huset för poäng!!! Kul va!! Steg upp tidigt om morgnarna och stekte plättar och lagade scones och skivade vattenmelon. Drog till Island för en tre dagars skrivarkurs (älskar Island!! så bra!! så fint!!), vilket ca alla bilder från collaget härstammar från. Såg norrsken från ett hustak! Vegetarisk isländsk mat är b! Hörde för många snubbar sjunga Hallelujah! Och mer då? Hängde med Norah. Brunchade med Norah. Dinerade med Norah. Var på en fest hos Alina. Var på andra fester hos annat folk. Tränade. Typ så. Fin månad tror jag!

augusti: ångestattacker, prideparader och kattungar

Hej!! Juli och augusti hamnade i fel ordning (tack Ida<3). Bläddra ner!!!

Filmer jag såg: Min mest magiska kväll var när jag och Richard såg Melancholia. Det är en apokalyptisk film av Lars von Trier som handlar om jordens långsamma undergång då en annan planet krockar med vår. Också den med Charlotte Gainsbourg, min bästa ju. Efteråt gick vi ut i natten och tittade på stjärnorna, lite rädda men ändå häpna och rätt så till oss av natthimlens vidsträckthet och månskenet som lyste upp våra ansikten på ett alldeles overkligt sätt.  

Musik jag lyssnade på: Precis samma som i juli typ: Beirut, Silvana, Belle&Sebastian och Haim. 

Saker jag gjorde: Åh vad jag saknar mörka sommarnätter och att solen går upp precis när man stiger upp. I augusti var jag sjuk mest hela tiden. Det var Leo med, så vi plöjde igenom ett antal säsonger Downton Abbey, åt isglass och gosade med katter. Men en dag var det fint väder och då bestämde vi oss för att sno en båt från MSF och segla över Lumparn ut till min familjs landställe. En annan dag spelade jag och Norah Monopol i hennes växthus. Åt frukost i solen alla morgnar och såg Vasas Flora och Fauna live på Kulturnatten. Tog morgondopp innan skolan och firade Emmas födelsedag. Vi i skolans jämställdhetsgrupp arrangerade ett tåg i Prideparaden och vi skrek slagord och var vulgära trots att lärarna såg mkt obekväma ut. Hängde med Emma Lindvall som just kommit hem från sitt utbytesår i USA (och nuförtiden hänger vi massor som ni vet). Åt plättfrukostar med Leo och åkte på miniroadtrips med min bror Jakob. Var OPEPP på skolan eftersom jag jobbat långa dagar ända fram till min sista sommarlovsvecka =mycket trött på alla former av rutiner. Och så köpte jag nya skor! Mitt mentala mående i augusti var sådär. Eller rätt dåligt. Kanske åt helvete. Mina hormoner var döfuckade och jag drabbades av panikångestattack efter panikångestattack och ifrågasatte hela min existens. Ni vet sådär som när man river sig själv över benen och försöker figure out om de ens finns på riktigt. Inte? Så kändes det i alla fall. Var sjukt instabil alltså. Men allt skulle reda sig så småningom. Och ärligt talat var jag rätt glad att sommaren var slut, för hela sommaren 2015 präglades av ångest och rastlöshet och upplevd ensamhet. Men hösten däremot, den turned out 2 be asbra!

juni: köpenhamnsresor och ensamhet

Filmer jag såg: Såg jag något alls i juni? Mycket oklart. Det finns en stor lucka i min filmlista. Var ju knappt hemma och när jag var det så jobbade jag bara. Eller jo! Jag såg världens sämsta skräckfilm med Norah och Emma, V/H/S tror jag den hette. Och en dansk film om unga flickor som typ sålde sex, fast en komedi liksom. Så jäkla konstig.

Musik jag lyssnade på: Eftersom jag hade ett sommarjobb där man kunde ha musik i lurarna mest hela tiden lyssnade jag på rätt mycket musik i juni. Och podcasts och P3 dokumentär typ. Hursomhelst, detta är vad jag fyllde öronen med: Vasas Flora och Fauna, I Spy av Mikhael Paskalev, Linnea Henriksson, alt-J, Jens Lekman, Beirut och Rock&Roll is Cold av Matthew E. White. Där fick ni ett gäng asbra tips!!

Saker jag gjorde: Första juni hängde jag i Stockholm med Ida och Norah. Såg Markus Krunegård på Folkungagatan!! Haha. Han var risig och pratade i telefon. Såg magnifika utställningar på Fotografiska. Åt dyr italiensk pasta på Il Tempo. Tog ett nattåg till Köpenhamn. Hängde där i tre dar. I Köpenhamn kan man: dricka alkohol helt lagligt fast man inte är arton (helst överallt - på tunnelbanor, museum, till frukost, till lunch och till middag. Ni hör ju hur slitigt det var), hänga på Louisiana (DÖhäftiga utställningar), spendera sena kvällar på barer där alla röker inomhus, dansa i källarvalv och springa efter och skälla ut sexistiska danska män. Rolig grej: dansk "skön" ung man slog mig på rumpan då han passerade, jag tjuter till, springer efter honom och sparkar honom i rumpan men halkar på samma gång och ligger sprattlande på rygg medan Ida river tag i honom och skriker "varför gjorde du dedär för!! va!!!". Skrattade så himla mycket. Grlpwr!!! Annat vi gjorde i Köpenhamn: åt 1/2 kg froyo per dag ca, stora mängder pasta, besökte Christiania, iakttog förbipasserande på Ströget, lärde oss hitta i en ny stad. Resten av juni var rätt värdelöst. Det kanske ni förstår om jag berättar att 4/5 av bilderna i collaget är från Köpenhamn. Den sista från midsommar då jag hängde hos Ida och dansade runt en hemgjord midsommarstång tillsammans med andra jag tycker om. Annars jobbade jag. Hängde på Lemböte. Kände mig ensam. Grät. Och tog båtturer med världens finaste pojkvän de få timmar om dygnet då han inte jobbade. Tycker om honom så mycket.